Välkommen!

Är en 34årig Stockholmsmorsa.
Mamma till Minna [081124],
Love [100626] och
Elias [160110].
I bloggen skriver jag om vardagen, mående, tankar & känslor och mina diagnoser.
[Den andra Johanna]
Skriver även om dotterns ovanliga kromosomavvikelse, lindriga utvecklingsstörning och ADHD, sonen Loves ADHD.


Follow on Bloglovin
#4 BF 190927

Nedräkning:
Arkiv:
Rökfri
Slutade röka12 augusti, 2018 - 22:00
15 månader sedan.

A really bad day..

Nej detta inlägg kommer inte vara skrivet på engelska, men rubriken låter bättre på engelska.

Detta inlägg fick skrivas i notepad [kl.13:40] då min blogg varit off sen 13, och nu 15 börjar den funka, men segt.

Idag är en utav de värsta dagarna på länge, minnet från mitt förflutna spökar något enormt, jag mår SKIT!
Gråtit största delen av dagen..
Jonas och jag diskuterar fram och tillbaka om hurvida vi ska göra med allt.
Orkar han vara kvar med mej? Är min fråga.
Han säger ja, men enligt mej måste han då ha förståelse och även ställa upp på lite saker.
Nu har han tvättid så vi får prata vidare när han kommer upp.
Ångesten i mej får mej att kipa efter andan, ett tungt tryck över bröstet som jag såväl känner till.
Panikångest..
Jag vill bara kasta mej ner i fosterställning, vagga mej fram och tillbaka i varm famn.
Mamma.. Jonas..
I mitt huvud är det krig, mer än vanligt..
Tunga tankar..
Ska jag åka in till psykakuten och be om hjälp, prata?
Vågar jag det?
Det slutar bara på två sätt..
Antingen vill de lägga in mej, eller så skickar de hem mej med lugnande och ber mej ringa min psykolog på måndag.
Inget utav dom alternativen kommer hjälpa mej.
..yrsel..
Allting snurrar, på riktigt.
De slog till precis meningen innan jag skrev yrsel.

Idag var första gången på väldigt väldigt länge som jag tänkte skära mej.
Har ofta tankar om det, och vill, men att planera att göra det, det var länge sen.
Slutade tänka så när jag väntade Minna.
Det som får mej att inte göra det är Minna och ”Pyret”.
INGA barn förtjänar att ha föräldrar som är självdestrutiva.
Jag vet att det är svårt att låta bli när man tidigare kunnat, men man kan, om man verkligen vill, måste och älskar någon.
Hur hemskt jag än mått har jag kunnat komma nära rakbladen, men ALDRIG lyckats skada mej då Minna och numera även ”Pyret” är värda så otroligt mycket mer.
I så sett är jag stark, väldigt stark.
För jag kämpar emot trots att hela kroppen skriker av smärta att jag ska skära, djupare djupare än någon annan gång, så låter jag bli.
Jag slåss mot mej själv.
Kämpar mot den hemskaste och mörkaste ”demonen” av dom alla.. Jag själv.

Idag är en dag då jag bara vill krypa ihop till en boll och försvinna, bort, inte känna, inte minnas, inte existera.
Samtidigt så ser jag min underbara dotter le mot mej, och då kämpar jag för att stanna kvar, känna henne, vara nära.

Funderar på om jag ska våga skriva vad det är som plågar mej från mitt förflutna, eller om ni ska få be om lösenord till det inlägg som redan är skrivet, så jag kan avgöra vilka som jag känner mej trygg i att få veta?
Vill ni läsa, kan ni lämna en kommentar, så får vi helt enkelt se om jag vågar dela med mej av min senaste plåga..

Förlåt för detta otroligt ärliga, utlämnande och smärtsamma inlägg.

Min mamma läser, min syster läser, kusinerna läser ibland.
Min morfar läser (mamma berättade att han oroat frågat om vi hade råd med Albatrossen, söt morfar! Tack och lov fick vi den på hjälpmedelsanvisning, då får man den gratis.) två fastrar läser (ja, Monica du är fortfarande en faster för mej) närmsta och underbaraste vännerna läser..
Så många nära och kära läser, och vill inte skriva för mycket som kan såra er..
Bryr mej allt för mycket om er för att belasta er.

Kärlek till er alla, nu  måste jag vila mej..

38 Responses to A really bad day..

  • madd skriver:

    Är det inte bara en dålig period, för du är gravid..hormonerna som stökar till det mycket mer än vanligt kanske? du kommer förbi det därSmile du verkar ha klarat dig igenom så mycket och vara en stark människa!

  • Det kanske känns bättre att få skriva av dig? Även om det är ett låst inlägg så¨kanske det finns de som varit med om liknande. Jag läser gärna om jag får.
    Men att låsa inlägget tycket jag känns bra för då kan du ju ha lite kontroll på vilka som får läsa och ej Smile

    Hoppas du mår bättre snart.
    KRAM på dig!

  • Carro skriver:

    Hm, rutan man klickar i för att göra inlägget hemligt har försvunnit? Frown
    Jaja, tänkte iallafall bara skriva att du är stark och att jag vet att du klarar av att stå emot viljan att göra illa dig själv!
    Jag läser gärna ifall du låser något..

  • Charlie skriver:

    Det är ledsamt att läsa, men samtidigt vill man vara med och förstå. Jag känner ju inte dig, men utav det jag läst kan jag endå på något sätt känna igen mig i det du skriver. Jag vågar aldrig dela det med någon, ingen vet varför jag mår dåligt. vet folk i din omgivning ?
    Barnen får en att se framåt iaf, och det är lycka. Mina barn är mitt allt, utan dom vet jag inte vart jag hade varit nu.

  • Malin skriver:

    ´Hej ´johanna, tycker du är väldigt modig som vågar skriva om att du mår dåligt. jag hoppas att du snart mår bättre.
    jag har läst din blogg sen innan minna kom och tycker denär mycke bra.
    om jag får skulle jag järna läsa ditt lösen ordskyddat inlägg
    krya på dig kramar

  • jag måste då säga det att jag känner igen mig i en del du skriver.. Jag har aldrig skurit mig och kommer aldrig att göra det (jag får inte det, jag måste tänka på mina barn) MEN tankarna finns där att det skulle vara så himla skönt att få göra det, känna hur allt det ”onda” flödar ut ur en. Jag kan genom att bara tänka tanken att skära mig se och känna hur skönt det skulle vara.

    Tänker på dig..

    Jag skulle med vilja läsa ditt låsta inlägg om det är okej.

  • Johanna skriver:

    Hej Johanna!
    Jag har läst din blogg i några år och tycker mycket om den/dig!
    Jag har sett en dokumentär som heter ”Hemligheten” på svt och nu har dom på P1´s ”Tendens” tagit upp samma ämne detta handlade det om i dag:

    De flesta familjer har sin hemlighet. Något som skulle förstöra den fasad man vill visa upp.
    Hur skapas en familjehemlighet? Vad gör den med oss?
    Och har familjehemligheterna sett likadana ut genom tiderna?

    Varje gång hans pappa, skådespelaren Carl-Ivar Nilsson, varit med i en veckotidning fick Pontus veta det genom sina kompisar som läst det hos frisören. Varje gång blev han lika orolig och tänkte; Har han kommit ut nu? Och så skyndade han vidare för att inte fastna i något samtal. På ett sätt kan man säga att Pontus Hjortén ärvde sin pappas hemlighet. Det var som om den låg inprogrammerad i hans DNA, säger han. Alla familjehemligheter ärvs inte. Vissa skapar dem också av olika skäl. Denna vecka kommer Tendens att handla om familjehemligheter.

    I första programmet undrar frilansjournalisten Anneli Abrahamsson vad en familjehemlighet är? Hur hanterar vi den och hur skapas den? I programmet försöker hon rannsaka sig själv och hitta en förklaring till varför hennes egen familjehemlighet blev en hemlighet. Vad är det vi är så rädda för och vem vill vi egentligen undanhålla sanningen?

    Kanske detta kan hjälpa dig i ditt beslut!
    /av kärlek Johanna

  • Mia skriver:

    Hej Johanna
    Jag skulle gärna vilja ha lösenord till din skyddade sida.
    Jag är så ledsen att du mår dåligt just nu men jag vet att du är stark och klarar detta. Inte mycket man kan säga för att göra det bättre men jag skickar en stor kram till dig och till din familj.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.