Välkommen!

Är en 34årig Stockholmsmorsa.
Mamma till Minna [081124],
Love [100626] och
Elias [160110].
I bloggen skriver jag om vardagen, mående, tankar & känslor och mina diagnoser.
[Den andra Johanna]
Skriver även om dotterns ovanliga kromosomavvikelse, lindriga utvecklingsstörning och ADHD, sonen Loves ADHD.


Follow on Bloglovin
#4 BF 190927

Nedräkning:
Arkiv:
Rökfri
Slutade röka12 augusti, 2018 - 22:00
12 månader sedan.

Patience is a Virtue

Patience is a Virtue

Oh yes indeed.

Inatt vaknade Minna vid 23, superpigg och leksugen.
Då jag bara blir tröttare och tröttare fick jag tillslut nog.
Precis som Jonas känt rätt länge nu börjar det bli stor tid för Minna att sova i egen säng, brevid våran.
Vid midnatt (säkert till grannarnas förtjusning) flyttade vi in hennes säng till vårat rum och började möblera.
När jag la ner Minna i sin säng blev hon livrädd, skrek & grät helt förskräckt.
Det fick mej att börja gråta och ta upp henne på en gång.
Vi gav henne tid att lugna ner sej och försökte sen igen, samma resultat.
Slutade med att Jonas som vanligt gick och la sej i vardagsrummer och jag och Minna låg i våran säng.

Imorse efter att Minna fått sin välling la jag henne i våran säng medans jag böckade iordning hennes säng.
Bestämde mej för att kämpa med att börja med att dagssovstunden ska sovas där iaf.
2 timmar OCH 4 försök tog det att få henne att somna i den där förbenade sängen.
Men nu sover hon där, och ska sova 30 minuter till, sen är det full fart igen.

Ska även försöka natta henne i sin säng ikväll, väntar tills hon är toktrött innan jag nattar henne.
Vaknar hon och vägar ligga där för jag ha henne i våran säng.

Babysteps tills detta funkar..

Minna sover i egen säng.
Minna ser så liten ut i egen säng.
Lillasyster eller lillebror ”kikar” på storasyster.

3 Responses to Patience is a Virtue

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.