Välkommen!

Är en 34årig Stockholmsmorsa.
Mamma till Minna [081124],
Love [100626] och
Elias [160110].
I bloggen skriver jag om vardagen, mående, tankar & känslor och mina diagnoser.
[Den andra Johanna]
Skriver även om dotterns ovanliga kromosomavvikelse, lindriga utvecklingsstörning och ADHD, sonen Loves ADHD.


Follow on Bloglovin
#4 BF 190927

Arkiv:
Rökfri
Slutade röka12 augusti, 2018 - 22:00
23 månader sedan.

Helvete!

Natten var ett rent helvete.
Varmt, klibbigt, Love vägrade äta och bökade så jag kämpade med amningen heeeela natten med små korta pauser där emellan.
Han grät och skrek om han inte hade mitt lillfinger i sin mun.
Jonas vaknade bara om jag dunka honom hårt i ryggen när Minna gnydde och bökade.
Hur länge klarar man av böket med amning?
Som sagt, amningen i sej funkade perfekt med Minna, småbök någon gång då och då, men med Love tar det ibland upp till 1h innan han börjar greppa ordentligt för att sedan suga och äta klart.
Alltså 1 timma innan han börjar sin måltid! EN TIMMAS JÄVLA SVETTIG KAMP!
Blää, att amma är jobbigt, känner titt som tätt att.. nää nu ger jag upp, inte värt att få sån här ångest och behöva kämpa såhär hårt.
Men så tittar jag på min älskade underbara son, smälter och hjärtat värker.
Klart som faan jag ska kämpa!
Jag kämpade med Minna (dock pga hennes kräkningar/reflux), då ska jag även kämpa för Love!

Jaja, fick sova 1½h på morgonen.
Vaknade dock av att Jonas och Minna är borta?!
Ingen lapp lämnad, inge sms eller samtal på mobilen??
Jag får lite panik och ringer Jonas mobil.. INGE SVAR?!
Ringer flera gånger, säkert 50 signaler varje gång.. INGE SVAR?!
Jag springer mer eller mindre fram och tillbaka i lägenheten, gråter i panik.

[Bakgrundsfakta: Jonas har tidigare i vårat förhållande lämnat mej när jag sovit (lämnat som i separation), dock kommit tillbaka samma dag, eller dagen därpå.]

Så jag har sån panik att jag har svårt att andas.
Till sist svarar Jonas, säger att han glömde skriva lapp.
Jag går från tokledsen till tokförbannad på en hundradelssekund.

Jaja, nu sover Minna middag, Love sover men ska snart väckas för att jag ska kämpa med amningen så han får i sej mat i tid.
Ska juh inte gå mer än 3h (max) emellan amningstillfällena.
Jonas är och köper några bindor/trosskydd till mej, har fortfarande avslag (dag 4), men väldigt lite, det kan jag vara nöjd med iaf.

Kan avsluta med att tala om för er att jag är så tacksam för min familj och att jag slapp gå över, utan att Love tittade ut på mitt önskedatum som jag satt som att då får han hemskt gärna komma (han lyssnade på mej? :p hehe), dock saknar jag magen ibland.
Redan.
Inte att den var så gigantisk, tung och i vägen, men rörelserna, att ligga och klappa och smeka sej om magen.
Längtar redan tills vi skaffar en tredje lillfis, men nu räcker det på ett tag.
Som tidigast skaffar vi en till när det gått lika lång tid som det tog mellan Minna och Love. :)

Nu ska jag försöka äta något.
Kramar

ps. kolla in senare för dag 1 med Belly Banditen! :D

5 Responses to Helvete!

  • ★Fam. Bus★ skriver:

    Hoppas de vänder med amningen snart, o att de går riktigt fint….

    Njae, jag är mkt mkt större nu. Överallt faktiskt. Väger 4kg mer nu än med svante i vecka 22. hehe
    Men tack ändå Smile kram

  • jag kämpade på med ett helvete i nästan 2 veckor, sedan var det okej fram tills lilla a var 3 månader (men vissa dagar åt han en gång i halvtimmen)
    efter tre månader löste sig iaf det mesta och jag är i efterhand så glad att jag stod ut, fy fan vad jag tyckte det var drygt med nan till n&j Razz

    jag hoppas du kan göra ett val som känns bäst för dig, ni måste ju må bra i det båda två Smile styrkekramar

  • Victoria skriver:

    Det ä rmärkligt att snabbt glömmer det jobbiga, men jag had eockså tet helvet med ammningen i början då det tog ett tag innan mjölken rann till och det gjorde så ont. Bebisne vaknade under ett bra tag ganska ofat under nätterna och snuttade men för min del la jag ammningen regel på tre timamr åt sidan ganska snabbt. Ammningen kom igång bra efter ett par veckor och jag ammade henne fram till ganska nyligen, så det är verkligen värt det och för mig kändes den närheten viktig då jag inte längre hade magen att klappa på. Kämpa på och ta en dag i taget, det blir bättre gumman! Jag skulle vilja skicka ett privat meddelande till dig, då jag har lite frågor, lite tankar som jag inte vill ta här. Du verkar vara mycket öppen med saker och du ska veta att jag tycker du är stark. Jag vet att du har fullt upp så om du någon dag orkar skriva en rad tillbaka så skulle jag vara tacksam. Vart kan jag skriva då?

  • Ella skriver:

    jag kämpade med amningen jag också… men jag gav upp… vi fick börja ge tillägg redan på bb eftersom Isabelle inte blev mätt på att tutta på mej o jag själv bara inte pallade… Så under hennes tredje levnadsvecka gick jag över helt till ersättning…

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.