Välkommen!

Är en 34årig Stockholmsmorsa.
Mamma till Minna [081124],
Love [100626] och
Elias [160110].
I bloggen skriver jag om vardagen, mående, tankar & känslor och mina diagnoser.
[Den andra Johanna]
Skriver även om dotterns ovanliga kromosomavvikelse, lindriga utvecklingsstörning och ADHD, sonen Loves ADHD.


Follow on Bloglovin
#4 BF 190927

Arkiv:
Rökfri
Slutade röka12 augusti, 2018 - 22:00
19 månader sedan.

Min nya vardag..

Okej, har insett att min nya vardag är..
Vakna efter en natts dålig sömn (om någon) med otrolig ryggvärk, ta hand om två barn där den ena mest gråter och skriker och den andra gråter och skadar sej själv. Bära ner över 20-25kg ner för 4 trappor, lyckas öppna en tung källardörr, lyckas öppna förrådet, med ”våld” sätta ner en sparkande och gråtande bebis i vagnen som sparkar så man får blåmärken, sen sätta ner en gråtande mindre bebis i sin liggkorg. Sen lyckas ta sej ut och upp ur källaren med vagnen och två fortfarande gråtande bebisar.
Väl ute brukar den minsta bebisen lugna ner sej, den stora bebisen kan gråta halvvägs mot sitt dagis. Sen ska stora bebisen lämnas, ibland går det lätt, ibland med tårar.
Sen hittar jag och känsliga lillbebisen på något.
Vid 15 ska stora bebisen hämtas, möts av en leende glad tjej som vill upp till mamma och sen ska man försöka ta sej där ifrån, det sker för det mesta med tårar, skrik och sparkar för att inte hamna i vagnen, och även inte lämna dagis.
3 – 3½h helvete med två bebisar som gråter, skriker, trotsar, sparkar, bökar o.s.v.
Sen kommer pappan hem.. Då får man avlastning tack och lov..
Hur ser din vardag ut?

12 Responses to Min nya vardag..

  • Johanna M skriver:

    Usch, en tuff vardag! Jobbigt att behöva bära barnen nerför trapporna, lät ju vara svettigt… Att ha en bebis och en tvååring är verkligen ingen dans på rosor! Hoppas du får lite ljusglimtar emellan så du orkar med det jobbiga.

    Mina barn har ju blivit äldre så de konstrar inte på samma sätt. Men ändå kan jag tycka det är sååå tradigt med detta tjat och stressande på morgonen! även om de oftast inte vägrar så är det ofta något som den treåriga dottern kommer på att hon ska göra osv., och surar då när man skyndar på henne… Sonen är snart sex år, går i f-klass och honom kan man locka med den uppskattade skolbussen på morgonen.

  • Sara skriver:

    Ok – allt som skrivs nedan skrivs i all välmening och är inte kritik utan ett försök till pepp!

    1) Ja det är jobbigt när barnen är små och speciellt med två så små barn – det ingår i arbetsbeskrivningen när man skaffar barn tätt!
    2) Minna är ingen bebis hon är snart två och en stor tjej- börjar du tänka på henne som bebis för att du tycker att hon beter sig så kommer hon fortsätta att spegla ditt beteende.
    3) Hur svårt det än är -försök stänga av Minnas tårar inför dagis. Hon har det bra där, hon har kul, leker med kompisar men måste såklart testa dig som mamma. Om hon gråter och du påverkas mycket (självklart påverkas alla av sina barn när de är ledsna) kommer hon förstärka detta själv mer för att få bekräftelse. Försöker du stänga av detta och visa att dagis är bra, kul etc kommer hon känna att även mamma tycker att det är ok att hon tycker om att vara på dagis. Detta har vi alla gått igenom (iaf mer eller mindre).
    4) Att sparka mamma (eller någon annan) är inte OK! Detta måste lillsessan lära sig på en gång.

    Snart kommer ni till trotsen och det blir inte bättre så ju fortare du börjar få in en metod att visa vad som är ok eller inte desto lättare kommer det att gå senare.

    Allt är lätt att skriva och jättesvårt att leva efter – LYCKA till Johanna och håll ut och ta hand om dig så kommer det att bli bättre och bättre hela tiden.

  • Martina skriver:

    Plötsligt kändes mina mornar inte såå jobbiga. Pepp, pepp!
    Och idag ska jag absolut inte klaga. Maken hemma med lillen medans stora får åka till dagis i vagn (egen begäran, 2 minuters gångväg till dagis..)

  • Anna skriver:

    Våra dagar ser lite olika ut, eftersom min man jobbar så olika, men en dag med ganska ”vanliga” tider ser ut ungefär så här:

    Malva vaknar vid 6-6.30. Då går Micke upp med henne och jag sover vidare. Malva äter välling och de leker. Micke väcker mig mellan 8 och 9, beroende på när han ska till jobbet. Malva och jag äter frukost och myser lite, gosar i soffan, läser en bok eller leker.
    Vid 9.30-10 (beroende på när hon vaknat) somnar Malva och sover 1.5-2 timmar. Då passar jag på att plocka lite, städa/diska, surfa eller bara vila en stund.
    Vid 12-tiden äter Malva lunch. Sen hittar vi kanske på något, träffar några de andra mammorna i föräldragruppen, träffar min mamma, åker och handlar, går ut och gungar, tar en promenad osv.
    Ibland sover hon en stund på eftermiddagen beroende på hur hon sovit på förmiddagen.
    Sen äter vi mellanmål vid halv 3 och leker tills pappan kommer hem vid 4 tiden och Malva blir överlycklig när hennes pappa kommer hem. Då brukar Micke leka med Malva, jag lagar mat och sedan äter vi. Sen blir det lek och bus innan kvällsrutiner. Vissa dagar badar vi, och sen är det tandborstning.
    Malva äter välling vid 19 tiden och somnar i regel runt halv 8. Sen får vi egentid vi vuxna, vilket är ganska skönt.

    Ungefär så ser våra dagar ut Smile

  • Linda skriver:

    Fixar inte Minna att stå på en ståbräda nu tror du? Tänkte om det kunde underlätta hämtningarna, iaf ett tag medan det är nymodigt? Smile
    Jag som tycker det är tufft ibland (ofta) hemmma med en snart 3-årig tjej i sin bästa trots-period. Jag tror inte jag klarar fler barn för tillfället Smile

    många kramar

  • martina skriver:

    Det är inge snack om att du har det tufft.
    Och det vore konstigt om du inte var trött och hade ont.
    Du får se det positiva i att Minna iaf går på dagis några timmar,där du kan fokusera på lillkillen,och tipset är ju att inte hitta på saker dem timmarna,utan bara vila,och till och med sova när han sover.
    få undan så mycket som möjligt av de som ska göras innan Minna kommer hem.

    Alla flerbarnsföräldrar har det tufft men på olika nivå,beroende på ålderskillnad på barnen eller dumma arbetstider tex.
    I ditt fall blir det som att ha en 3månaders och en 1åring samtidigt,och det hade ju såklart varit bra mycket lättare om Minna hade varit som en tvååring i sin utveckling,ni hade kunnat kommunicera,hon hade vart mer självständig i sin lek etc.Hon skulle förmodligen kunnat ta sig ner för trapporna sjäv.

    Men nu är det ju som det är.
    Minnas utveckling går framåt och love kommer snart krypa omkring och tjoa,det kommer bli lättare.

    I det stora hela är mitt tips: fokusera på dig och inget annat (utom det självklara barnen) men fläng inte iväg på saker för att tillfredställa andra eller för att det är kul,det är underbart med social stimulans,men om du inte vilar och tar hand om din kropp är risken stor att du går rakt in i väggen.
    Det är bara tillfälligt,en period i ditt liv!

    Kramar

  • Linda skriver:

    du har det tufft… hoppas det vänder snart… och som någon skrev, försök få in nån bra metod ang sparkar osv. När trotsen kommer blir det inte lättare =/
    kram

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.