Välkommen!

Är en 34årig Stockholmsmorsa.
Mamma till Minna [081124],
Love [100626] och
Elias [160110].
I bloggen skriver jag om vardagen, mående, tankar & känslor och mina diagnoser.
[Den andra Johanna]
Skriver även om dotterns ovanliga kromosomavvikelse, lindriga utvecklingsstörning och ADHD, sonen Loves ADHD.


Follow on Bloglovin
#4 BF 190927

Arkiv:
Rökfri
Slutade röka12 augusti, 2018 - 22:00
2,2 år sedan.

Bättre och Sämre?

Kan man vara både bättre och sämre på samma gång?
Så är det iaf med mej.

Jag mår lite bättre då jag fick vila lite idag, har ätit lagom mycket, sett resultat på vågen, haft två underbara vackra barn och en tålmodig sambo.
Fick ta en liten kvällspromenad i snön, ensam, till ett tomt centrum och handla lite mat och blöjor.
Kändes skönt, ingen stress, barnen var hemma och sov.

Samtidigt mår jag sämre..
Ont i kroppen, rädd för att sova för hur natten kommer bli, svag, svettningar, bröstsmärtor och nedstämdheten tycks bli värre.
Men..

Ska försöka sova inatt (om Love tillåter) om han vaknar får jag väcka Jonas så jag kan få sova.
Så hoppas morgondagen är bättre.

Fick förövrigt ett otroligt vackert och värmande mail från söta Therese som frågade om hon kunde få bjuda på middag eller ge oss ett bidrag.
Jag har aldrig varit den som tagit emot såna gåvor/erbjudanden, men i våran ekonomiska situation och med mitt mående som det är nu så är jag otroligt tacksam och kan inget annat än att bli obeskrivligt glad över hur fina människor det finns.
Tack Therese! <3 Gonatt på er alla

2 Responses to Bättre och Sämre?

  • klart man kan va både bättre och sämre samtidigt… jag
    blir alltid så när jag har haft en långt, tung period… när man
    börjar varva ner är det som att alla känslor kommer fram och det
    sätter sig i hela kroppen. Försök bara slappna av, det blir bättre
    <3

  • madde skriver:

    Finns det ingen medicin du kan få..? Du ska inte behöva gå
    runt och må sådär dåligt! Jag har haft rejäla psykbryt några
    gånger, senast för några veckor sedan. Jag blev erbjuden medicin av
    min OB, men ja började aldrig ta den för det kändes som att jag
    landade igen med båda fötterna på jorden efter att jag fått prata
    av mig rejält med min OB. iaf så är jag helt öppen till möjligheten
    att äta anti.depp medicin om jag går ner mig helt, har varit på väg
    några ggr, och har flera bekanta som tar det. Stå på dig! Du ska
    inte behöva må såhär dåligt. KRAM

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.