Välkommen!

Är en 34årig Stockholmsmorsa.
Mamma till Minna [081124],
Love [100626] och
Elias [160110].
I bloggen skriver jag om vardagen, mående, tankar & känslor och mina diagnoser.
[Den andra Johanna]
Skriver även om dotterns ovanliga kromosomavvikelse, lindriga utvecklingsstörning och ADHD, sonen Loves ADHD.


Follow on Bloglovin
#4 BF 190927

Arkiv:
Rökfri
Slutade röka12 augusti, 2018 - 22:00
2,2 år sedan.

Att förlora ett barn..

Jag minns den hemska känslan, när jag trodde ”Pyret” (som Love kallades i magen) var död.

Igår mådde jag dåligt, av många olika anledningar..
Utan att veta datumet, kände jag bara en hemsk känsla, en rädsla och smärta i magen och hjärtat.
En saknad, en tomhet, en sorg..
Igår, den 23 juni, fast för ett år sedan..
Då befann vi oss på förlossningen och fick hemska besked.

Läkarens ord: ”Jag kommer ringa upp till förlossningen och skriva in dej, där får du prata med läkare om igångsättning.
Om bebis inte klarar av värkarbetet så blir det kedjarsnitt.”

Vad jag inte skrev mer om var juh att dom trodde ”Pyret” höll på att ge upp, att Love höll på att dö där inne då hans hjärtljud blev svagare och gick ner i slag.
Jag fick alltså höra i vecka 38+0 att mitt barn höll på att dö och de visste inte om han skulle leva igenom förlossningen, så jag skulle förbereda mej på snitt, men inte ens det var en garanti att han skulle leva när han kom ut.

Jag kan självklart inte säga att jag VET hur det är att förlora ett barn..
För vi hade tur, otrolig obeskrivlig underbar tur.
Vårat barn dog inte, vårat barn kämpade vidare och kom ut efter 3 dagar.
Mer om förlossningen kan du läsa här & här.

Kommer alltid vara tacksam att våra barn lever och finns här med oss.
Att Love skrämde oss som han gjorde innan han var född och Minna med hennes unika, ovanliga avvikelse.
Det är våra barn och dom är det mest perfekta och dyrbara som finns i denna värld. ♥

3 Responses to Att förlora ett barn..

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.