Välkommen!

Är en 34årig Stockholmsmorsa.
Mamma till Minna [081124],
Love [100626] och
Elias [160110].
I bloggen skriver jag om vardagen, mående, tankar & känslor och mina diagnoser.
[Den andra Johanna]
Skriver även om dotterns ovanliga kromosomavvikelse, lindriga utvecklingsstörning och ADHD, sonen Loves ADHD.


Follow on Bloglovin
#4 BF 190927

Arkiv:
Rökfri
Slutade röka12 augusti, 2018 - 22:00
2,2 år sedan.

Mot nya tider?

Idag skrev vi på kontraktet på nya lägenheten och skrev även på uppsägningen av denna lägenhet.
Tog emot att säga upp denna lägenhet som faktiskt är vårat hem, något vi byggt upp och upplevt mycket i.
Men vattenskadorna, sprickorna i väggarna och 3 trappor håller helt enkelt inte.
Varje dag är en kamp i trapporna där jag svettas, kämpar och sliter ut min kropp med att bära upp barnen.
Psyket tar sej smällar då jag är LIVRÄDD att jag förr eller senare kommer tappa något utav barnen då dom ”brottas” med mej för att dom vill ner, medan jag kämpar med all styrka för att hålla dom uppe i famnen och mej själv på benen.
Väl inne i lägenheten är det vanligt att jag börja gråta, av tacksamhet – jag tappade inte barnen, av ångest – jag måste göra samma sak imorgon, av frustration – varför måste det vara så svårt?
Snälla ni som alltid kommenterar med ”gråt inte inför barnen, det är inte bra” o.s.v. bespara mej dom kommentarerna denna gång.
Jag gillar inte att gråta framför mina barn, men samtidigt måste dom veta att det är okej att gråta, för alla.
Känslor blir ibland så starka att det rinner över.
Okej?

Pratade med nuvarande hyresgästerna idag, dom ska börja flytta nu till helgen och hoppas att dom är klara till 1 oktober, dom sa att vi kan ta nycklarna när dom är klara så vi kan flytta in utan att ha alla våra ägodelar ute på gatan.
Känsla? TACKSAMHET!

Vissa kommenterar med många frågor som redan står i tidigare inlägg om lägenheten och flytten.
Vill ni veta mer, läs gärna de inlägg som står här (ni märker vilka som handlar om nya lägenheten).

Ser fram emot ett fräschare kök med fläkt och bättre belysning, inglasad balkong känns som ett måste för oss om vi ska kunna bo på bottenvåningen, har sedan jag flyttade hemifrån ALLTID bott högst upp och aldrig i hus med mer än 3 våningar.

Har många ideer om hur vi ska kunna ha det i nya lägenheten, med möblering, inredning m.m. :)

Vi lämnar denna lägenhet mot en fräshare som dock inte har de tapeter och färger som vi fick nytapetserat och målat med våra val av tapeter och färg, kommer sakna våra sovrumstapeter mest.

Kommer vara en jobbig tid framför mej och familjen med packning, flytt och uppackning för att sen ”boa in oss” och göra oss hemma i nya lägenheten, ingenting som bara går sådär, man måste uppleva saker i den först.

Får skriva nya kapitel..

Välkommen prenumerant 490! :)
Nu får gärna 10 till göra dej sällskap så jag kan fira att jag har 500 prenumeranter med en rolig tävling!

Mycket att fixa med så.. Godnatt!

3 Responses to Mot nya tider?

  • Jessica skriver:

    Man får visa känslor inför barnen, enligt mej är det helt okej!
    Man gör ju dem ingen tjänst genom att dölja det, det blir bara, enligt mej, värre då!
    Jag visar känslor inför mina barn, glädje, gråt, arg osv (visst, kanske i mildare form än vad jag i just den stunden känner) och berättar för dem att det är okej att känna så, just då.
    Det har fått dem att visa sina känslor på ett bra sätt, helt underbart att se dem med sina känslor och att sedan höra dem försöka förklara varför dem blev jätteglada, arga eller ledsna… =)

    Det där med trappor… kan du inte försöka få dem att gå själva, med hjälp av att hålla i handen?
    Jag vet att det kanske kan vara jobbigt, med eventuell packning och matkassar man har med sej, men…
    När W började gå så fick han ta trappan själv, jag gick bredvid och höll i handen… nu går han framför mej själv och jag håller koll bakåt.
    E fick jag bära tills för ett år sen då han är jäkligt klumpig pga sin diagnos, men nu har jag slutat med det, med inställningen ”han måste lära sej någongång!”
    Visst, det tar en lite längre stund att gå upp för trapporna hem, men jag tar hellre det =)

  • Rebecca skriver:

    Attans att jag inte kan hjälpa dig med flytten, jag är en jävel på att packa inför flytt och flytta. Har typ flyttat en gång om året sen jag tog studenten.. dvs år 2003 Wink

    Haha NU har jag äntligen hittat mig en lgh där jag trivs, en två som jag delar med underbara lilla dotra, men den duger så bra så!

    Att boa in sig betyder mycke, barn ska anpassa sig och tycka om. Det är väl ganska lätt med tanke på att dom behöver bara se sina egna leksaker så glömmer dom att dom är i en anna lgh Razz

    Håller tummar o tår att allt går bra för er med flytt o allt!
    Kramar!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.