Välkommen!

Är en 34årig Stockholmsmorsa.
Mamma till Minna [081124],
Love [100626] och
Elias [160110].
I bloggen skriver jag om vardagen, mående, tankar & känslor och mina diagnoser.
[Den andra Johanna]
Skriver även om dotterns ovanliga kromosomavvikelse, lindriga utvecklingsstörning och ADHD, sonen Loves ADHD.


Follow on Bloglovin
#4 BF 190927

Arkiv:
Rökfri
Slutade röka12 augusti, 2018 - 22:00
2,2 år sedan.

Splittrad..

Jag är väldigt splittrad, kluven, delad ja det finns många synonymer till det jag menar.

Ena jag:et är så lycklig, känner mej stark och tacksam.. hoppfull!
Över:
Mina underbara pefekta barn, min sambo, mamma, pappa, syster och bröder SJÄLVKLART vännerna.
Att vi kanske flyttar till likadan fast bättre lägenhet om 3 veckor.
Att jag gått halvvägs i min MBT-behandling, nämligen i fredags!
(Började 6 december, ska vara klar typ Nationaldagen 6/6 2012).
Att jag och Jonas kan prata om en framtid som kan bli väldigt ljus..

Andra jag:et är rädd, olyckig, orolig, arg.. besviken!
Över:
Mina diagnoser som bara tycks bli flera, mitt psyke, mina smärtor, de få runt om som är uppriktigt sagt sjuka i huvudet i hur dom verkar tro att det är okej att ljuga och smutskasta mej (det är det inte om någon)!
Att vi BARA KANSKE flyttar till likadan fast bättre lägenhet om 3 veckor, kanske blir tvugna att betala nästan 14000 i hyra i 3 månader, det går bara inte!
Att jag gått halvvägs i min MBT-behandling, nämligen i fredags!
(Det som kändes som en hel livtid, en skrämmande evighet för någon som mej som vill att allt ska gå att ordna och lösa NU NU NU, har nu blivit en skrämmande verklighet att min behandling snart är slut och vad händer då?)
Att jag och Jonas fortfarande kan ”stå på lina” i vårat förhållande, svaja fram och tillbaka.

Någon som känner igen sej?
Eller är det bara jag?

3 Responses to Splittrad..

  • Pettersson ;-) skriver:

    Jag vet precis Johanna.
    Det kunde likaväl ha vart jag som skrev. men jag är inte lika stark som du och orkar inte att allt kommer upp till ytan och att alla skall veta.
    Big step dock, har äntligen vart hos en psykiatriker och i veckan skall en psykolog kontakta mig så att jag får en egen hållbar kontaktperson. stort för mig.

    För mig betyder det mycket att du vågar skriva.
    Det gör mig vettig och inte galen. Det är liksom okej att inte alltid må så bra och ändå vara en helt fantastisk människa och mamma.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.