Välkommen!

Är en 34årig Stockholmsmorsa.
Mamma till Minna [081124],
Love [100626] och
Elias [160110].
I bloggen skriver jag om vardagen, mående, tankar & känslor och mina diagnoser.
[Den andra Johanna]
Skriver även om dotterns ovanliga kromosomavvikelse, lindriga utvecklingsstörning och ADHD, sonen Loves ADHD.


Follow on Bloglovin
#4 BF 190927

Nedräkning:
Arkiv:
Rökfri
Slutade röka12 augusti, 2018 - 22:00
16 månader sedan.

hopp

Det här med barn & separation..

Det värsta med att skaffa barn med någon man älskar och ser en framtid med är att det aldrig finns garantier..
Endast hopp och en önskan..

Jag och Jonas var tillsammans i 8 år, det är inte illa..
Men till slut räckte inte våra hopp och försök längre, vi gled isär, motgångarna blev för många för oss båda.
Det är snart två år sedan vi separerade..
I början var det lite blandat med hur vi hade barnen.. Vi bodde juh ihop.
Sen började jag pendla ner till Kalmar varannan vecka, sen flyttade Jonas ut och Richard flyttade upp och då Jonas flyttade till andra sidan stan kunde han bara ha varannan helg.
Bra för mej på så sätt att jag får ha barnen så mycket, lite tungt då man har två helger att ”vila upp sej” och hinna med saker man vill göra barnfri ibland, umgås med vänner o.s.v.

Nu under semestern har Jonas dock haft dom en vecka, sen hade jag dom en vecka och nu ska Jonas ha dom från idag till nästa onsdag. Jag går under. Det gör uppriktigt sagt ont.. t.o.m. fysiskt!
Bara föräldrar som sitter i samma sits kan förstå känslan av att vara ifrån sina barn..

Mina barn har rätt till sin pappa, oavsett hur det sett ut mellan mej och Jonas så kommer barnen först och dom har rätten till sin pappa.
Så när han väl kan ha dom mer så löser vi det, som nu under semestern. Då får dom åka dit.
Det är våra barn.. Som vi satt till livet..
Oavsett hur våra livsituationer ser ut och ändras, så har våra barn rätt till oss båda.
Man får lösa det!
Så länge man ser till barnets bästa, vilket vi båda gör..

jag_mitt_alskade_underbara_barn_min_son_lovejag_mitt_alskade_underbara_barn_min_dotter_minna

Men nu får tiden gärna skynda på.. Vill ha hem mina vildingar igen! <3

Men ska hålla mej sysselsatt!
Imorn ska jag nog åka och skära ut mina dermals i kinderna som bråkat ett tag nu.
Onsdag är det preggofika.
Torsdag far gubben till Växjö och sin son Jason, jag ska på preggofika och bajenkväll med min fina Lina.
Fredag blir det pride med bästa Therra och hennes wife to be Linda!
Lördag ska jag hjälpa mamma flytta, sen kanske mer Linatid?
Söndag ingen aning.. sorgens dag I guess? Gubben kommer hem på kvällen och barnen kommer inte hem alls. :(
Så vill man ”hooka” så hör av er? :p
Jag behöver hålla mej sysselsatt så jag inte får så mycket tid att tänka på och sakna barnen, vilket jag självklart kommer göra iaf, men lättare att hantera när man gör saker hela tiden.

Någon som förstår vad jag menar?
Kanske någon som sitter i samma sits?

I’v said it before..

Ny dag – Nya tag!

En dag utan huvudvärk hittills..
Vaknade vid 6-någonting och kunde inte somna om, Minna och Jonas vaknade 6:30 och gick upp 7.
Jonas tog en dusch medan jag gjorde Minna klar med välling i magen och kläder på kroppen.
Love vaknade och fick komma och ligga bredvid mej i soffan, på mage såklart!

Idag Jonas på inskolning dag 4 på dagis med Minna.
Dom är iofs redan där, började 9 med att de ska vara ute och leka, precis som igår, sen går de in, har sångstund med frukt eller grönt, sedan lunch följt utav vila.
Ska bli spännande och höra hur det går.
Om Minna inte vilar får de gå hem istället så kör vi ett nytt försök imorgon. :)

Måste även tala om för er att igår fick jag ett otroligt mail från en otrolig mamma!
Hon bor i Mexico, är svenska med en son lite äldre en Minna, som har kromosomavvikelse på kromosom 13.
Hon har informerat mej om hur hon haft det under denna tid, även hur sonen utvecklats med mera.
Detta är tungt på ett sätt då jag känner med henne då jag vet hur det faktiskt känns och är.
Samtidigt känns det otroligt stärkande för mej att läsa, känner mej inte ensam som tidigare, och känner hopp utefter de hon beskrivit med hennes sons utveckling.

Jag är fullkomligt säker på att Minna kommer lyckas i livet, hon kommer klara allting precis som hon alltid gör.
Kämpa sej igenom hinder, blir starkare och starkare (om möjligt, hon är redan otroligt stark fysisk och hennes vilja är av hårdaste Platina).

Jag hoppas att vi kan mailas mer och bygga upp en stark kontakt där vi kan informera, dela, stötta, peppa och tipsa varandra för våra barn men även för vår skull.

Nu ska Love få lite käk, sen börjar min dag på riktigt!

Kram