Välkommen!

Är en 34årig Stockholmsmorsa.
Mamma till Minna [081124],
Love [100626] och
Elias [160110].
I bloggen skriver jag om vardagen, mående, tankar & känslor och mina diagnoser.
[Den andra Johanna]
Skriver även om dotterns ovanliga kromosomavvikelse, lindriga utvecklingsstörning och ADHD, sonen Loves ADHD.


Follow on Bloglovin
#4 BF 190927

Nedräkning:
Arkiv:
Rökfri
Slutade röka12 augusti, 2018 - 22:00
14 månader sedan.

oro

MVC 151202 – Vecka 33+6

Urin 0/0, blodtryck 110/70, SF 33.. bebis i TVÄRLÄGE(!?).

Ska tillbaka om 2  veckor och ligger bebis fortfarande på tvären blir det vändningsförsök ETT innan julafton. :(

Vill verkligen inte behöva vändningsförsök och oroar mej nu för att jag kommer tvingas snitt. VILL INTE!!

Tung dag idag.. men fika och myssnack med finaste Liani och hennes busfrö gjorde mej på bättre humör.

 

Nu ska jag försöka sova.. :/

Får se hur det går..

Oro över SF-mått..

Jag hade i vecka 24/25 SF-mått 25 med både Minna och Love.

Jag ska till min barnmorska idag och tror hon kommer mäta SF-måttet.
Jag är dock otroligt nervös och orolig.

Min mage började växa snabbt och tidigt denna graviditet.
För ca 1-2 veckor sedan märkte jag av att magen stannat av, jag ser inte att den växer något alls, inte ens när jag jämför bilder.
Magen som varit stor även när jag legat ner och jag känt livmoderkanten högt upp..
Ja, nu senaste dagarna har magen krympt och magen är nu mycket mycket mindre när jag ligger ner och livmodern känns inte lika högt upp.

image

Ni ser själva skillnaden på bara en vecka! :(

Känner juh lillebror sparkar där inne, men oroar mej för att han inte växer som han ska..

Återstår att se 16:30..

Grattis Love! (Att du lever firas extra utav mej)

love_kollage-c

Grattis min älskade Love!

Du och din syster och nu även ”gurkfröet” i magen är mitt livs ljus!
Idag är det din dag och det glädjer mej mer än du någonsin kommer att ana..
5år firar vi att du blir, och 5 år firar jag att du faktiskt levde den 26e juni 2010.

Anledningen till att jag firar det är för att du skrämde mej och din pappa något enormt dagarna innan du äntligen föddes..
Vill ni läsa mer om det kan ni läsa det i Förlossningsberättelsen HÄR!

Det blev visst värre..

Igår fick jag det totala avslaget på min ansökan om Aktivitetsersättning hos Försäkringskassan.
Skrev ett långt inlägg och kände hur jag rasade ner på vad jag trodde var botten.

Idag ringde jag Stadsdelsförvaltningen (Socialen) för att se om deras avslag från förra månadens ansökan om Ekonomiskt bistånd skulle ändras vid ansökan av denna månad och om överklagan.
Helt kört!
Jag föll längre ner i ”hålet”, mer mörker, smärta, ångest.
Socialen räknar vårdbidraget vi får (som alltid gått helt till Minna och hennes speciella behov och extra behov) som inkomst som jag då ska skita i att lägga på Minna, jag ska helt enkelt strunta i hennes behov och lägga alla dom pengarna på mat och räkningar istället.
Så vi får ingen hjälp eller stöd från dom heller.

Största delen av dagen har jag gråtit, fick yrsel och svimmade nästan men lyckades falla ner i soffan.
Smärtor i vad som känns som hjärtat. Illamående. Huvudvärk. Ångest. Panik. Stress. Hopplöshet..

Jag vill inte må som jag gör och gjort så stor del av mitt liv.
MEN.. jag vill få ta den tid det behövs för att göra allt ordentligt, så att jag nästa försök att ta mej ”ut i världen”.. jobba.. ska bli mitt sista och första fungerande försök!
Tyvärr får man inte vara sjuk i Sverige. Är man sjuk ska man göra samma som alla andra oavsett hur mycket värre allt blir och hur mycket längre tid det kommer att ta för en (om möjligt) att lyckas ta sej till att leva ett s.k. ”normalt liv”, eller ta sej tillbaka om man någon gång haft det fungerande men av olycka eller händelse senare saknar arbetsförmåga.

Man får INTE vara sjuk i Sverige..

Försäkringskassan och Socialen är skit, de går bara efter deras regler och det finns inga undantag för något.
Allas situationer ser enligt dom likadana ut oavsett vad man förklarar och visar dom.
Enligt dom så ska min dotters behov sättas åt sidan och jag ska tydligen kasta bort alla år i behandling och terapi och rasera allt igenom att skaffa ett jobb nu på en gång.
Vad jag och min läkare än säger spelar ingen roll.
Att jag verkligen vill lyckas och börja ta stegen mot att jobba, behålla ett jobb, orka, lyckas, leva..
Det är inte värt att investera i, de verkar tycka att det är skitsamma att jag troligen blir sjukskriven igen och måste börja om från början..

Skrev denna statusen på facebook när det kändes som mest hopplöst och jag gick in på mitt försäkringsbolag och kollade min försäkring, då jag behövde veta hur den sista utvägen såg ut.


Så otroligt många fina människor har skrivit tröstande och stöttande kommentarer, flera som ska se om de kan hitta varmare kläder till mina barn i deras storlekar, flera som vill ge oss mat då de känner att de har för mycket och gärna delar det som de har över med oss (STORT TACK), många som tipsat om att jag bör söka fonder(tyvärr har de flesta ansökningstiderna för i år passerat på de fonder vi skulle ha rätt att söka), men majblomman ska vi försöka söka.
Fått tips om att Svenska Kyrkan kan hjälpa med matkuponger, så ska kontakta dom också.
Fina Marie-Louise mötte mej och gav mej årets ”Goodiebag”, en påse med mat, krossade tomater, tortelini och solhavredryck bl.a. <3
Min fina mamma gav mej 500:- så vi kan köpa blöjor, våtservetter och mat.

30 oktober idag.
Nästa barnbidrag och vårdbidrag kommer om FYRA veckor!
Tills dess har vi de 500:- som mamma gav oss, så det ska snålas in i den mest besatta mån det går.
Jag försöker sälja allt jag bara kan tänka mej att ska gå och få pengar för som vi inte behöver.
För vi har räkningar som ännu inte är betalda, och fler räkningar kommer att komma..

Jag delar här med er vårat liv.
Såhär ser det ut.

Så många som vill hjälpa oss och jag gråter av sorgen och skammen för att detta behövs, men gråter av tacksamhet att det finns så varma och omtänksamma människor.

För några dagar sedan var de värsta tankarna och känslorna att Minna inte kommer få ha kalas, födelsedagsfirande, presenter eller något, och inga julklappar eller julfirande.

Idag är det värsta tankar och känslorna på att vi, hela våran familj inte har pengar till alla räkningar, har inga pengar kvar, kommer inte ha mat, blöjor eller våtservetter..

Hur länge kommer det se ut såhär?!

Ja, socialen kommer ALDRIG hjälpa oss om inte Jonas förlorar jobbet eller vi inte får fortsatt vårdbidrag när Minna är 5-6år, då kommer de hjälpa oss.
Men så länge vi får barnbidrag, vårdbidrag (som ska gå till alla extra kläder, skor, mat, mediciner o.s.v. som Minna behöver) så får vi ingen hjälp.

Försäkringskassan försökte som sagt ”trösta” med att när överklagan kommit in och handläggningen är klar så kanske jag får min rätt till min aktivitetsersättning, då får jag juh pengar retroaktivt! YEAY!
Men att vi redan nu är skuldsatta kommer INTE att räddas utav pengar i Januari 2013 (om dom nu handlägger i tid)!

Jag försöker kämpa, men för mycket just nu.
Trots allas underbara fina hjälp så är oron så stor, för.. vi kan inte alltid få hjälp från andra.
Hur ska vi klara oss på 500 kr tills den 20 november?!

Ångesten över allt..
Inga pengar, ingen mat, inga, blöjor, inga våtservetter, inga presenter till Minna (eller vi har faktiskt tack vare fina Love och Andys lekland 2 fribiljetter att ge Minna), inget kalas, inga julklappar, inga pengar till nya kläder inne som utekläder.

Visst.. jag kan riskera allt.
Jag kan söka jobb och hoppas jag får något, vad som helst.
Chansen att jag kommer kunna behålla det nu är 0% så länge jag inte kan få betalt för att leva som jag gjort nu.
Blogga när jag har ork, lust eller behöver tvinga mej att skriva av mej och ventilera.
Gå på events när jag kan och orkar.
Ta hand om barnen på morgon och sedan efter dagis.
Gå i min terapi.
För allt det som jag listat nu..
Det tar all min energi och jag kämpar över att de bitarna ska funka.

Förlåt för att min blogg nu innehåller allt vår kaos, massa tråkigheter och säkert mycket klagomål som ni tycker är ointressant och orättvisst i en värld som vår som innehåller så mycket mer och värre saker än detta..
Dock är min familj, mina barn det viktigaste för mej.. och tyvärr kommer dom och deras välmående före stormen Sandy och de som tyvärr förlorat sina liv eller familjer där. Så är det och kommer alltid att vara.
Mina barn är mitt allt, jag skulle offra er alla andra och allt annat för dom och deras välbefinnande.
Skulle sälja mina kroppsdelar eller göra medicinska exprement, allt för dom!

Ja, ni får kommentera med tankar och åsikter.
Ja, ni får ställa frågor.
Men snälla, läs igenom innan ni postar så att ni uttrycker er rätt och ”schysst”.
Jag mår inte bra och har inte ork.. kan lätt brytas ner mer av elaka och hårda kommentarer.

Hoppas verkligen att ni andra slipper ha det så här, hoppas ni sluppit och för alltid slipper.
Hoppas ni får ha en bra dag, vecka, månad, år och fortsättning.

Kram

Helvete!

Natten var ett rent helvete.
Varmt, klibbigt, Love vägrade äta och bökade så jag kämpade med amningen heeeela natten med små korta pauser där emellan.
Han grät och skrek om han inte hade mitt lillfinger i sin mun.
Jonas vaknade bara om jag dunka honom hårt i ryggen när Minna gnydde och bökade.
Hur länge klarar man av böket med amning?
Som sagt, amningen i sej funkade perfekt med Minna, småbök någon gång då och då, men med Love tar det ibland upp till 1h innan han börjar greppa ordentligt för att sedan suga och äta klart.
Alltså 1 timma innan han börjar sin måltid! EN TIMMAS JÄVLA SVETTIG KAMP!
Blää, att amma är jobbigt, känner titt som tätt att.. nää nu ger jag upp, inte värt att få sån här ångest och behöva kämpa såhär hårt.
Men så tittar jag på min älskade underbara son, smälter och hjärtat värker.
Klart som faan jag ska kämpa!
Jag kämpade med Minna (dock pga hennes kräkningar/reflux), då ska jag även kämpa för Love!

Jaja, fick sova 1½h på morgonen.
Vaknade dock av att Jonas och Minna är borta?!
Ingen lapp lämnad, inge sms eller samtal på mobilen??
Jag får lite panik och ringer Jonas mobil.. INGE SVAR?!
Ringer flera gånger, säkert 50 signaler varje gång.. INGE SVAR?!
Jag springer mer eller mindre fram och tillbaka i lägenheten, gråter i panik.

[Bakgrundsfakta: Jonas har tidigare i vårat förhållande lämnat mej när jag sovit (lämnat som i separation), dock kommit tillbaka samma dag, eller dagen därpå.]

Så jag har sån panik att jag har svårt att andas.
Till sist svarar Jonas, säger att han glömde skriva lapp.
Jag går från tokledsen till tokförbannad på en hundradelssekund.

Jaja, nu sover Minna middag, Love sover men ska snart väckas för att jag ska kämpa med amningen så han får i sej mat i tid.
Ska juh inte gå mer än 3h (max) emellan amningstillfällena.
Jonas är och köper några bindor/trosskydd till mej, har fortfarande avslag (dag 4), men väldigt lite, det kan jag vara nöjd med iaf.

Kan avsluta med att tala om för er att jag är så tacksam för min familj och att jag slapp gå över, utan att Love tittade ut på mitt önskedatum som jag satt som att då får han hemskt gärna komma (han lyssnade på mej? :p hehe), dock saknar jag magen ibland.
Redan.
Inte att den var så gigantisk, tung och i vägen, men rörelserna, att ligga och klappa och smeka sej om magen.
Längtar redan tills vi skaffar en tredje lillfis, men nu räcker det på ett tag.
Som tidigast skaffar vi en till när det gått lika lång tid som det tog mellan Minna och Love. :)

Nu ska jag försöka äta något.
Kramar

ps. kolla in senare för dag 1 med Belly Banditen! :D

Vad sysslar jag med?

Borde gått och lagt mej för länge sen, men ändå sitter jag här, nu.
Ska genast gå och borsta tänderna och gå och lägga mej.
Ska juh upp 8 för att åka till Huddinge och MBT-utbildning.
Tror det är introdag 9 nu, 9 av 12, eller så är det 10 av 12.
Jaja..
Imorgon återstår det stök och bök här hemma.
Försöka fixa med semesterbilderna som ännu inte fixats med.
Gå-öva med Minna.
Ringa BVC angående att Minna äter otroligt dåligt.
100ml välling + 100ml välling + 1 burk gröt + 100ml välling.
Hon smakade lite smoothie och lite toast, men inget går ner som det ska.
Dock inge mer bajs sedan igår vid 23.

Oroar mej över en söt tjej vars blogg jag läser, vi har även snackat ett tag och fikat en gång.
I hennes blogg skrev hon imorse att något hänt, hon mår väldigt dåligt och ska åka iväg ett tag, vet inte när hon kommer tillbaka.
Jag kan inte sluta tänka alla de värsta tankarna, må dåligt för hennes skull.
Sen på något vänster få oron till mej..
Tänk om..
Ja alla tänk om..
Tänk om det skulle hända Minna något, Jonas, ”Pyret”..
Just nu är oron att ”Pyret” ska dö stor.
Läste igår i en föräldratidning om en kvinna vars barn dog i vecka 36 i magen.
Fy faaaan!
Jag är skitnojjig.
Så fort det bubblar konstigt i magen är jag sääääker på att ”Pyret” bajsat i fostervattnet och nu kommer dö.
Ska det vara såhär resten av tiden nu?
8 veckor till av oro och lidande?

Ush nej, jag vägrar!
”Pyret” ska klara detta precis som hans syster gjorde innan honom.

Nu ger jag upp detta och går och lägger mej.
Gonatt!